Några fönster blev det

 Det är bara att konstatera att säsongen för att renovera fönster utomhus är över. 

Även om det kunde ha blivit fler är jag ganska nöjd med sommarens resultat - tre gröna fönster i bottenvåningen på skolan och två vita en våning upp.  

Nu återstår fönsterna på övervåningen. Dom måste fixas inomhus så jag får se om det kan bli i höst eller till våren. Det hänger lite på hur mycket plats det finns - på hur många kök som tillverkas i snickeriet och som målas där uppe. 

Väl använd

Den gamla hyvelbänken har stått bortglömd i vedförrådet ända sedan jag flyttade hit. För att den inte skulle begravas helt av all ny ved som ska in beslutade jag att släpa ut den. Att den är väl använd av pojkarna i skolans slöjdsal syns - på den tiden var det nog inte tal om att flickorna skulle ha träslöjd.
Och så röjde jag lite i ett annat förråd för att få in hyvelbänken.
Så nu hoppas jag att äldsta barnbarnet som är fyra ska komma hit och snickra med farmor. 

Glad Pingst till er alla!

Det var på tiden..

.... att jag tog itu med fönsterna till den gamla slöjdsalen i bottenvåningen på skolan.
Ett av fönsterna var i extra dåligt skick, men allt går ju att fixa. Med ett nytt glas. en ny dropplist och några - ganska många - timmars jobb blev det så här fint.

Så nu är två av fönsterna klara och jag håller på med ett tredje. Men nu börjar det bli lite bråttom - färgen torkar långsammare när temperaturen har sjunkit.

Ha en bra måndag och start på september!

Väder och vind....

..... ställer till det om man vill stå ute och renovera fönster.
Tidigare år har jag hållit till i den gamla gympasalen i övervåningen på skolan när jag har renoverat fönster. Men i år ville jag slippa att bära upp de tunga fönsterna från skolans källarvåning och satsade på att stå ute.
Men det ombytliga vädret ställer till det och ibland behövs det skydd mot regn - och ibland mot den starka solen.

Och det gäller att skynda sig, sommaren går fort.

Ha det gott!

Prima tvåkupigt tegel ska det vara!

Ni som följt min blogg och läst om hur vi räddade skolan förstår att det dröjde innan det fanns tid för att byta det dåliga taket. I flera år låg det en stor tung presenning över stora delar av taket - och som alltid kom det åtskilliga vinterstormar och drivregn under den här tiden. Jag minns svarta vinternätter när sonen skulle upp på taket i den tjutande vinden och förankra presenningen som var på väg att blåsa bort. Och vad skönt när taket äntligen var klart så att man inte behövde oroa sig varje gång det varnades för snöstorm i väderprognosen.

Det var främst runt takkupan som taket var skadat och där byttes vissa delar ut. Renoveringen gick för övrigt till som vanligt med att lägga på ny papp och ny läckt innan takpannorna kom på. Det svåra var att taket är både högt och lutar brant. På gavlarna stupar väggen rakt ner och sönerna klagade över svindel och illamående när de skulle jobba alldeles intill kanten. Det var en lättnad när jobbet var klart - även för dom som bara tittade på.

Något av det första vi gjorde när vi flyttade hit var att införskaffa en byggnadsställning. Vi hade tur att hitta en begagnad på blocket som vi har haft stor nytta av genom åren - och även tjänat in eftersom vi annars hade varit tvungna att hyra ställning långa perioder.
Som jag berättat om tidigare hade vi sparat allt tegel som var i gott skick från lärarinnebostaden när det taket byttes. Där valde vi att köpa nytt tegel eftersom vi fick göra bytet av taket lite panikartat direkt efter inflyttningen och det var den snabbaste lösningen. Därför fanns det nu gammalt fint tegel så att det räckte till hela skol-taket.

Och så här fint blev taket med de gamla pannorna. Det fanns också tegel kvar som vi kunde komplettera med när taket till boden lades om i somras. Man kan lätt konstatera att det optimala är att använda gammalt tegel till gamla hus - men allt är ju en fråga om tid. Det var ett himla jobb som sönerna la ner på att sortera, stapla och återanvända de gamla tvåkupiga tegelpannorna - som tursamt nog var av samma sort på alla tre byggnaderna.

Om taket står det i den gamla byggbeskrivningen från 1923: "...taket klädes med ett lag prima asfaltpapp. Härpå anbringas dubbla lag 2,5x2,5 cm läkt, det under vinkelrätt mot takfoten samt det övre parallellt med densamma. På dess senare anbringas prima, tvåkupigt rött tegel, som spikas. Nockarna täckas med särskilt tegel, som spikas.."

Och sen kokade vi asfalt...

När all jord och gammalt golv hade kärrats ut från slöjdsalen fylldes sprickorna i berget igen med asfalt - som kokades i min gamla palt-gryta!
Men jag har fått en ny fin gryta till palten - för en paltgryta måste man ha.

 

Sedan lades dräneringsrören ner och så var det dag att tanka in lecakulor i grunden. För att lecakulorna ska hålla för trycket av det nya golvet är det viktigt att det packas samman ordentligt - det får inte finnas några luftfickor. Och för det finns det maskiner att hyra.

Och så var det dags för markskivor för isoleringens skull innan armeringsjärnen las in.

Och så här geometriskt snyggt mönster blev det när armeringsjärnen hade kommit på plats. Och nu var det bara att vänta på den stora cementbilen. Och då tog vi tydligen inga bilder. Jag kommer ihåg att det var så stressigt och tungt att styra de långa slangarna så att cementen kom på rätt plats att ingen hade tid att tänka på att ta fram kameran. 

Sedan grävdes dräneringen ner i slänten nedanför skolan för att vattnet ska kunna rinna undan.

Ja i och med det var skolan slutligen räddad - och kommer att kunna stå kvar i många år framöver. Och sedan återstod bara (bara och bara) att byta tak och diverse murkna bitar under taket som jag har berättat om tidigare.
Och för den som är mer sugen på djupdykningar i grund och källare så kan jag framöver bjuda på bilder från renoveringen av mitt kök där golvet fick brytas upp.Men jag tror att jag tar en liten paus för att servera lite vårbilder i stället.

Var rädda om er och tänk på att snart är det "mellan hägg och syren"!

Värsta jobbet i skolan...

Ni som läst mina tidigare inlägg om hur vi räddade skolan kanske tror att det var slut i och med att golvet kom in i skolsalen - men inget kan vara mer felaktigt. Den gamla slöjdsalen i bottenvåningen under de båda skolsalarna var ordentligt fuktskadad och där var mögellukten massiv. Här behövdes radikala åtgärder!

Problemet var att det fanns fickor i berggrunden under golvet där fukten stannade kvar. Och därför måste golvet bilas upp och all jord grävas bort ända ner till berget.

 

Så här såg den gamla slöjdsalen ut när det gamla cementgolvet hade bilats upp - innan allt började kärrades ut med skottkärror som tömdes i slänten bakom skolan.

Ingen räknade hur många vändor med skottkärran det blev men jordmassorna planade ut tomten som blev åtskilligt större. Därefter fylldes sprickorna i berget med asfalt, dränering las ner så att vattnet kan rinna undan och sedan kunde uppbyggnaden av det nya golvet påbörjas.. fortsättning följer.

 Om någon undrar var den gamla slöjdsalen ligger så kan ni titta på bilden av skolan längst upp på min blogg - det är bakom de tre grönmålade fönstren till vänster i källarvåningen med ingång från gaveln.

Ja det här var ju inga vårbilder direkt i det fina vädret...

Kanske blir det i helgen - ha det så bra!

Här hade skolbarnen sitt utedass

När jag höll på och röjde på tomten i helgen plockade jag bort en massa skräp framför de gamla dassen som hörde till skolan ... och tog några bilder.
Jag vet inte om det ursprungligen var tre dörrar eller om det var två som nu - det finns ingen byggbeskrivning för boden som för de övriga byggnaderna och inga foton. Troligen var det två dass - kanske ett för pojkar och ett för flickor. Dom förra ägarna hade gjort förråd i utrymmet men låtit dörrarna vara kvar, och för gårdsbilden - som är helt bevarad - är det roligt att de finns kvar.

 

På taket finns också den gamla ventilationen till dassen kvar - och den renoverade vi i somras i samband med att taket till boden lades om.

Och när jag ändå var i farten med kameran passade jag på att ta en bild på blåsipporna i backen nedanför dassen.

Ha en fortsatt bra vecka!

Skolan räddas - del 3

När den bärande väggen var lyft och alla murkna delar bytta var det dags att lägga in nytt friskt bjälklag. De dimensioner som använts i det gamla bjälklaget fanns inte så därför fick allt virke specialbeställas från Nacka Trä.

Sedan kom en stor bil och tankade in lecakulor i grunden.

Och efter lecakulorna - som ska förhindra att fukten förstör bjälklaget - var det dags att sätta in råsponten eller undergolvet.  

Efter att hjärtväggen hissats upp kunde också trappan förstärkas undertill och blev åter rak. 

Därefter var det dags för papp och isolering med ecofiber. 

 

 

 

Och ÄNTLIGEN kunde undergolvet och det kraftiga trägolvet läggas in.

Det var dags att börja skaffa snickerimaskiner och ett av det första jobbet i det nya snickeriet var att tillverka mitt platsbyggda kök..

...som jag kommer att berätta om så småningom.

Skolan räddas - del 2

När det gamla golvet, isoleringen och all jord var borta kom domkrafterna på plats och lyfte sakta, sakta upp den bärande väggen i skolan allt eftersom de kraftiga stämparna skruvades upp. Mot taket fördelade kraftiga hjärnbalkar trycket uppåt. 

Sedan kunde de murkna bärande delarna bytas ut mot nytt friskt trä. 

 

Och längst uppe i det nordvästra hörnet av skolan - där skadorna var som störst - behövde även syllarna bytas. 

 

  

 

Och vad bestod då min egen arbetsinsats i? Ja jag kan direkt säga att det här är en mycket arrangerad bild. Under den här tiden - det första året i skolan - åkte jag iväg till jobbet på dagarna och när jag var hemma minns jag mest att jag servade alla hårt jobbande med mat och kaffe. Arbetet i skolan började så fort taket på lärarinnebostaden som läckte in var bytt och vi fått in det mest akuta som toalett och dusch.

Under tiden som sönerna jobbade i skolan pågick renoveringen av mitt hus - det var murare som fixade skorstensstocken, kakelugnsmakare som satte om en av kakelugnarna, det var rörmockare som bytte element och drog in avlopp samt elektrikern som fixade nya ledningar.

 Så nog gick kaffepannan varm.  Och roligt var det när man tänker tillbaka!

fortsättning följer..........

 

Det stora lyftet....

Det allvarligaste felet i skolan var att bärlinan - eller bjälken - under hjärtväggen hade gått av med följd att hela byggnaden "säckat" på mitten. För att kunna åtgärda det måste hela hjärtväggen - den längsgående bärande väggen - lyftas. Och det gav verkligen resultat - efter lyftet blev trappan till övervåningen rak igen och golvet på övervåningen - som hade svajat betänkligt - blev helt stumt även om man hoppade på golvet.
Järnstolparna som syns på bilden är så kallade stämpar som man spänner allt eftersom domkrafterna (dom blåa som skymtar längst ner) lyfter väggen för att man ska kunna byta bjälkarna.
Vid renoveringen byttes hela bjälklaget i stora skolsalen och korridoren. I mitten av skolsalen sattes en stålbalk in under bjälklaget för att golvet skulle hålla för de tunga snickerimaskinerna. På vissa ställen byttes även syllen.
Men allra först måste det gamla golvet och bjälklaget bort - något som bäst kan betecknas som ett riktigt hästjobb.

 

 

 

 

 

Genom en ventil i grunden kunde Wilma övervaka jobbet.

Och när det gamla golvet och isoleringen var borta grävdes all jord bort, och först då kunde uppbyggnadsarbetet börja... 

....och om det och fortsätter jag att berätta i nästa inlägg!