Kan själv ...

I senaste numret av Gård & Torp skriver Erika Åberg i en krönika så målande om att snickra själv i stället för att alltid överlåta jobbet till männen i familjen. Min egen erfarenhet är - som så ofta - att om man är tvungen så går det. Om man som ensamstående tjej/tant har ett hus så tvingas man lära sig - att försöka är en första förutsättning för att klara olika jobb i ett hus. Naturligtvis önskar jag att man gjorde så oftare även om det finns någon i närheten att be om hjälp.
När jag skilde mig var jag i 40 årsåldern och pojkarna 3 och 7 år. Jag ville bo kvar i huset för att det var en så underbar uppväxtmiljö för barn och att jag älskade huset - ett gammalt rött hus med glasveranda. Jag tänkte att man kan väl försöka. Och vi bodde där i 16 år ända tills vi flyttade hit till den gamla skolan. Jag gjorde under de åren inga avancerade snickeriarbeten men jag fixade en hel del och höll huset i gott skick genom åren.
Så småningom började den äldsta sonen intressera sig för att jobba med trä och utbildade sig till möbelsnickare. Och jag började få hjälp av honom med huset. I och med att vi flyttade hit och började renovera den gamla skolan blev det en helt annan klass på renoveringsarbetet. Sönerna skaffade sig på olika sätt grundliga kunskaper om alla åtgärder som skulle göras - allt skulle ske med metoder som passade för ett gammalt hus.
I och med att sönerna tog över renoveringen föll jag tillbaka till att vara den som stod för markservicen. Den som följt bloggen och läst om renoveringen inser också att det var det mest rationella - det där med arbetsfördelning kan ju se olika ut under olika delar av livet.
Det var inte heller så lätt att lära om, jag som målat så mycket i det gamla huset skulle plötsligt använda linoljefärg. Kommentarerna av sönerna var inte nådiga när de synade mina insatser... det hade runnit och jag hade strukit på för tjockt så det torkade inte. Men  nu har jag lärt mig och till och med fått nådigt beröm nån gång.
Naturligtvis önskar jag att jag haft dessa kunskaper när vi bodde i vårt gamla hus men det var redan så ombyggt att det inte spelade lika stor roll där. Och det är inte så att jag idag rynkar på näsan åt mitt gamla hus - med de begränsade resurser och kunskaper jag hade då skapade jag ett trivsamt hem.
Något som inte fanns när jag bodde i mitt förra hus var renoveringsbloggar. Jag skulle ha haft stor nytta av att slänga ut frågor om olika saker då och kunnat läsa om andra som brottades med gamla hus.
Ja vad är då slutklämmen av denna långa utläggning: Jo FÖRSÖK, det är inte så farligt att misslyckas och fråga om hjälp - och det är så roligt när man klarar av olika projekt. Och tjejer, var inte rädda för att bo själva i hus, ni klarar av mer än ni tror!!