I hinkar och lådor...

Just nu är det fokus på trädgården. Allt växer för fullt och det blir mer plats i växthuset allt eftersom plantorna flyttar ut. Luktärter är en av mina favoritblommor - ända sen barndomen då mamma alltid sådde luktärter mot söderväggen. Här har jag sått i en stor hink som först stått inne i växthuset. Jag tycker att det är enklare med hinkar än att så direkt i korgar och lådor, dessutom underlättar det om man vill flytta runt och byta plats - för att inte tala om på hösten när allt ska tömmas och rengöras.

Till höger en annan bra klätterväxt - klockranka som får ganska stora blå blommor som jag också drivit upp i växthuset.

Och så den snabbaste av alla - rosenbönan som får röda blommor och ätliga ärtskidor.
Ettåriga klätterväxter är användbara i trädgården och att investera i några fröpåsar ger stor utdelning - och dom behöver inte stå i växthus först men det snabbar på lite.

Och potatisen verkar trivas i odlingslådorna - kanske blir det färskpotatis till midsommar? I år har jag också satt en låda med mandelpotatis som jag är mycket spänd på - har vi tillräckligt med ljus här för att det ska lyckas? Dom har inte kommit lika långt men borde i alla fall vara klara till surströmmingen. Nån som har erfarenhet av mandelpotatis söder om Dalälven?

A Very Swedish FIKA

På Gustavsbergs porslinsmuseum har man i sommar en utställning helt i min smak - om att FIKA. I sommarutställningen visar man upp 161 koppar tillverkade i Gustavsberg. Den äldsta är Liljeblå från 1917 designad av Wilhelm Kåge.
Sverige har blivit känt för att vara ett kaffedrickande land. Själva ordet fika har börjat användas i Japan, USA och Korea, säger porslinsmuseets chef Kjell Lööw i en intervju i vår lokaltidning Nacka Värmdö Posten.
Flera fikabord finns uppdukade runt om i Porslinsmuseet, både campingbord, ståndsmässiga kaffebord och jobbfika-bord. Utställningen är ett samarbete med tidskriften Retro.
Själv har jag inte besökt utställningen än - men jag ska. Och i det gamla fabriksområdet i Gustavsbergs hamn finns mycket roligt att botanisera i, ett par antikaffärer som har specialiserat sig på Gustavsbergs-porslin, ett antal outlet-affärer och småbutiker samt caféer och matställen.

Ha en bra nationaldag!

I min syrenberså..

Om man ska besöka mig är absolut bästa tiden just NU - så skynda er! För nu blommar syrenerna. Och här i bersån har man suttit och fikat ända sedan lärarinnornas tid. Precis bakom bersån går en mur och det var gränsen för hur långt skolbarnen fick gå på rasterna - det har gamla elever berättat som ibland tittar in för att berätta om sina minnen. Och bakom syrenerna smög de på fröknarna som njöt sitt kaffe i bersån.
Hammocken är nog inte riktigt från den tiden - men den har åtskilliga år på nacken och fanns här när vi flyttade hit. Den har fått behålla sitt blommiga tyg trots att det är slitet. Varje år tänker jag att jag ska byta tyg men så blir det inte av - vill gärna behålla den gamla känslan.

 

 

Helst vill jag parkera mig här några dar när syrenerna är som allra vackrast. Det finns tre färger vitt, lila och mörklila som är en gammal syrensort har jag förstått. Och ikväll ska jag ha tjejmiddag - kunde inte ha passat bättre.

Ha en bra helg!

Nu blev det för mycket igen...

Som vanligt den här tiden på året drunknar jag i tomatplantor. Jag hittar alltid tips på nya sorter och det blir alltid för många fröpåsar på våren när man är sugen att sätta igång. I år ska jag ha tomater både i växthuset och mot söderväggen så jag får plats med rätt många och sedan finns det alltid någon som blir glad över att få en planta.
Men allt ska ju vattnas och jag har inget bra system för det - bara regnvattentunnor och vattenkannor. Som tur är kan jag få hjälp med vattningen då barnbarnet är i den mest hjälpsamma åldern.

 

Och idag ska jag plantera - återkommer med rapporter om årets tomatskörd.

Ha det gott!

Nu är det verkligen mellan....

...hägg och syren. Bilden på den blommande häggen är tagen nedanför skolan för 5 minuter sedan. Jag kan inte få nog av doften - den påminner om tidiga försommarkvällar i min norrländska hemstad när man var ute och cyklade och sommarlovet inte var långt borta. Jag vet inte om hägg är vanligare i Norrland men jag tycker inte att jag ser dem lika ofta här nere. Men så begåvades jag med ett helt gäng stora häggar på tomten och kan njuta av doften så mycket jag vill.

Ha en bra helg!

Så fort man glömmer...

...som att toaletten i undervåningen var grön när vi flyttade hit, det hade jag alldeles glömt bort. Toaletterna var ett av våra första renoveringsprojekt och därför försvann också dessa färger ganska snabbt kan jag säga till mitt försvar. Jag blev lika förvånad över att toaletten på övervåningen - som jag inte har nån bild på - enligt sonen var rosa. Och han borde ju minnas eftersom det var han som skrapade bort den gamla plastfärgen.

Jag hade heller ingen minnesbild av att förstugan till köksingången var knallblå - både väggar och golv.
Men kökets glada gula färg kommer jag ihåg desto bättre. Under det första halvåret använde vi det gamla köket i ursprungligt skick - innan vi började riva upp golvet och använde köket på övervåningen. Och det var här som alla frusna hantverkare värmde sig med kaffe och mackor - jag minns när kakelugnsmakaren tittade sig omkring i det färgglada köket och tyckte att "här ser precis ut som i Villa Villerkulla"

När jag går igenom bilderna från våra första år i skolan inser jag hur viktigt det är att dokumentera alla förändringar. Det är mycket man glömt, och om jag hade vetat att jag skulle starta en blogg hade jag varit ännu flitigare med kameran och kanske tagit andra typer av bilder. I själva verket tog jag inga bilder alls på den tiden, det är sönerna som tursamt nog dokumenterade väldigt mycket av vår renovering.



Hallen gick som synes i grönt och var det enda rum i bottenvåningen där man hade tapetserat över panelen. Under tapeten fanns den ursprungliga panelen kvar och den var målad med gammal oljefärg i ljus nyans. Och här behövde inte väggarna renskapas före målningen eftersom de inte var målade med modern färg.

I köket håller vi så på att ta bort den gula färgen och på bilden kan jag se ytterligare något som jag har förträngt - att serveringsgången också var knallblå!!

Jag säger bara - tack gode gud för SPEEDHEATERN! Om det är någon som inte vet hur en sån ser ut så kan ni titta på första bilden i det förra inlägget, och om det är någon som inte vet vad den används till så är det för att ta bort gammal färg.

Och om det är någon som undrar varför jag inte kommer med några vår-bilder så är det för att jag väntar på att syrenerna ska slå ut så att jag kan visa min syrenberså.

Ha det bra till dess! 

Kan själv ...

I senaste numret av Gård & Torp skriver Erika Åberg i en krönika så målande om att snickra själv i stället för att alltid överlåta jobbet till männen i familjen. Min egen erfarenhet är - som så ofta - att om man är tvungen så går det. Om man som ensamstående tjej/tant har ett hus så tvingas man lära sig - att försöka är en första förutsättning för att klara olika jobb i ett hus. Naturligtvis önskar jag att man gjorde så oftare även om det finns någon i närheten att be om hjälp.
När jag skilde mig var jag i 40 årsåldern och pojkarna 3 och 7 år. Jag ville bo kvar i huset för att det var en så underbar uppväxtmiljö för barn och att jag älskade huset - ett gammalt rött hus med glasveranda. Jag tänkte att man kan väl försöka. Och vi bodde där i 16 år ända tills vi flyttade hit till den gamla skolan. Jag gjorde under de åren inga avancerade snickeriarbeten men jag fixade en hel del och höll huset i gott skick genom åren.
Så småningom började den äldsta sonen intressera sig för att jobba med trä och utbildade sig till möbelsnickare. Och jag började få hjälp av honom med huset. I och med att vi flyttade hit och började renovera den gamla skolan blev det en helt annan klass på renoveringsarbetet. Sönerna skaffade sig på olika sätt grundliga kunskaper om alla åtgärder som skulle göras - allt skulle ske med metoder som passade för ett gammalt hus.
I och med att sönerna tog över renoveringen föll jag tillbaka till att vara den som stod för markservicen. Den som följt bloggen och läst om renoveringen inser också att det var det mest rationella - det där med arbetsfördelning kan ju se olika ut under olika delar av livet.
Det var inte heller så lätt att lära om, jag som målat så mycket i det gamla huset skulle plötsligt använda linoljefärg. Kommentarerna av sönerna var inte nådiga när de synade mina insatser... det hade runnit och jag hade strukit på för tjockt så det torkade inte. Men  nu har jag lärt mig och till och med fått nådigt beröm nån gång.
Naturligtvis önskar jag att jag haft dessa kunskaper när vi bodde i vårt gamla hus men det var redan så ombyggt att det inte spelade lika stor roll där. Och det är inte så att jag idag rynkar på näsan åt mitt gamla hus - med de begränsade resurser och kunskaper jag hade då skapade jag ett trivsamt hem.
Något som inte fanns när jag bodde i mitt förra hus var renoveringsbloggar. Jag skulle ha haft stor nytta av att slänga ut frågor om olika saker då och kunnat läsa om andra som brottades med gamla hus.
Ja vad är då slutklämmen av denna långa utläggning: Jo FÖRSÖK, det är inte så farligt att misslyckas och fråga om hjälp - och det är så roligt när man klarar av olika projekt. Och tjejer, var inte rädda för att bo själva i hus, ni klarar av mer än ni tror!!