Det blev skurgolv - platsbyggt kök del 3

När alla murkna delar av bjälklaget var ersatt med friskt virke och grunden urgrävd och isolerad var det dags att lägga in golvet. Först råspont, papp och isolering med ecofiber. Och äntligen kunde undergolvet läggas in så att man slapp balansera runt på balkarna i köket.

Och nu märker jag att bilderna kommer i lite fel ordning. För som ni kan se på nästa bild är väggen målad och det gjordes alltså när undergolvet var på plats men innan trägolvet las in. Men jag fortsätter i alla fall med golvet i det här inlägget och tar väggarna i nästa.

Här håller det massiva trägolvet på att läggas in - som ska bli ett traditionellt skurgolv. Och runt alla väggar, skåp, skafferi och spis blir det en fris - som det var på golvet som revs ut liksom på övriga golv i huset.
I det här hörnet kommer så småningom ett skafferi och till vänster om skafferiet ett högt skåp.

Och så här ser golvet ut idag när det är nyskurat med linoljesåpa

 Fördelen med skurgolv är att det bara blir vackrare och tåligare med åren.

Och så luktar det så gott!

Vedspisen som kom tillbaka

Den vedspis som ursprungligen stod i mitt kök hade man tagit ut någon gång - troligen på 60-talet. Men som tur var fanns den kvar i uppe i skolan - den stod bland en massa gammalt bråte i den gamla slöjdsalen på bottenvåningen. Så det var bara att ta fram och rengöra och putsa upp den.

Under tiden som spisen fick en ansiktslyftning ute på gården i vinterkylan gjordes murstocken i ordning. Muraren gjorde samtidigt allt förarbete för att vi skulle kunna sätta tillbaks spisen i hörnet av köket.

Och spisen är jag verkligen glad över - även om den tar en del plats i köket som inte är så stort. Förutom att det är mysigt med en riktig vedspis har jag haft mycket nytta av den - inte minst när det varit strömavbrott. Jag har till och med tillagat en älgstek i vedugnen när strömmen helt plötsligt försvann på juldagen förra året och steken redan var upptinad och middagsgästerna på väg.

Håll utkik efter fortsättningen av köksrenoveringen. Nästa avsnitt handlar om golv och väggar. 

Ha en bra söndag!

Under den gamla lönnen

Nu är den gamla lönnen som allra vackrast. Den står mitt på gården mellan skolan och lärarbostaden och hör så självklart till gårdsbilden att det är svårt att tänka sig hur det skulle se ut utan den.

Så jag hoppas verkligen att den inte drabbas av någon sjukdom - det skulle kännas hemskt att behöva såga ner den!

Ha en bra dag!

Köket platsbyggde vi - del 1

Mitt kök var ett av de första som tillverkades i snickeriet i skolan efter att det var färdigt (se tidigare inlägg om hur skolan renoverades). Men innan det var dags att tänka på skåp och annan köksinredning var det mycket som behövde åtgärdas. Vi visste att det var nåt skumt med golvet - det svajade betänkligt framför diskbänken. När vi rev ut de gamla köksskåpen upptäckte vi en vattenläcka under diskbänken samt att ett par bärande bjälkar var murkna.

De skåp som vi tog bort tillhörde inte den ursprungliga inredningen utan verkade ha kommit dit på 60-talet då man också målat väggarna gula och tagit bort den gamla vedspisen (den fanns som tur var kvar i källaren).
För att få en uppfattning om hur det ursprungliga köket såg ut kan man läsa i den gamla bygg-beskrivningen: "I diskbänkarna anbringas slasktratt av emaljerat gjutjärn. Vid diskbänkarna anbringas kranar av mässing. I köken inmuras spisar av Husqvarna fabrikat n:r 26 eller annan godkänd spis av samma storlek. Spisfot och 60 cm av väggen över spisen klädes med kakel. Till spisen hör varmugn och kopparcistern."

När vi upptäckte skador under golvet även vid köksingången insåg vi att det var nödvändigt att riva ut hela golvet för att kunna byta murkna delar av bjälklaget. Samtidigt kunde grunden grävas ur och fyllas med lecakulor och det underlättade dragningen av nya el- och vattenledningar.
Och nertill på väggen där sockeln har suttit kan man se den ursprungliga grå linoljefärgen - den nyans som vi sedan försökte komma så nära som möjligt när vi målade köksväggarna.

Bakom de två dörrarna till höger om köksingången finns det ursprungliga skafferiet och en garderob. Dessa tog vi så småningom bort för att göra köket större och få en bättre matplats - mer om det i senare inlägg.

Men innan dess återstod mycket jobb - inte undra på att orken tog slut ibland!

Och under tiden som köket renoverades och skåpen tillverkades kunde vi som tur var använda köket på övervåningen som var fullt fungerande. 

Fortsättning följer...

Inte huvudlös längre...

...vill jag att flickan ska vara. Jag har ärvt henne efter en faster och haft den i många år. När vi flyttade hit satte jag den i ett fönster i vardagsrummet där den blev jättefin. MEN - när sönerna bytte panel på väggen utanför och spikade för fullt så ramlade flickan ner. Och sen har jag inte kommit mig för att laga den. Frågan är om jag ska lämna in den och få den lagad - i så fall vart? - eller om man kan fixa det själv?

Någon som vet??

Tomater och tomater...

I år blir det verkligen massor med tomater, jag plockar hela tiden och lägger i fönstret för att mogna. Ändå finns det mycket kvar i både växthus och rabatt. Håller andan varje morgon så att inte frosten har varit för hård och väntar lite till med att ta in allt.
Fast den här zuccinin skulle jag nog ha tagit in för länge sedan.

Och mera ätbart dök det upp när en snäll granne kom in med färsk sik. Eftersom han var ute tidigt och vittjade näten hade han redan hunnit röka fisken - och det är jag glad för.

Så nu har jag middagsmat och behöver inte åka och handla. Härligt eftersom solen skiner! Kanske hinner jag plocka lite svamp - och då har jag mat till i morgon också.

Ha en bra onsdag!

Oväntat besök i skolan

När vi satt och åt frukost fick vi ett överraskande besök i trädgården. Men så är det på landet. Kossorna i gården här nedanför är så kallade sommar-kossor. De kommer som ett gäng glada kalvar på våren, går här och betar, växer och har det bra över sommaren och slaktas till hösten. Den här kossan kanske kände på sig att det drar ihop sig mot slakt och tänkte att det är bäst att dra medan tid är.
Och den är lite listig också. När gårdsfolket kom för att hämta kossan hade den hoppat tillbaks över stängslet och de kunde inte hitta något hål där de rymt. Så om jag inte varit så snabb med kameran hade de nog trott att jag sett i syne.
Och nu behöver jag inte fundera på något blogginlägg heller.

Som så ofta löser det sig genom att titta ut genom fönstret!

Ha en bra söndag!