I dag fick jag sex burkar nyslungad honung som betyder något alldeles speciellt för mig. Honungen kommer från den bikupa som min son skaffade förra sommaren. På försommaren fick kupan flytta ner till grann-gården där man redan har ett par kupor och vet hur bin ska skötas - något som inte jag kan klara av. Jag minns hur stressigt det var när drottningen skulle märkas - att hitta henne bland alla bin och sedan sätta en liten dutt färg på ryggskölden. Och vilken glädje när det lyckades!
Under den gångna vintern är det många bisamhällen som dött och därför var det extra roligt när de första bina vaknade och kröp fram i våras. Sammanlagt gav sonens kupa hela 30 burkar honung.
Honungsburkarna väcker starka känslor, det är naturligtvis roligt med årets goda resultat - men också oändligt sorgligt. För sonen var miljöarbetet viktigt och han var mycket oroad över de sista årens rapporter om bi-döden som sprider sig över världen. Han ville göra något själv och hans plan var att skaffa ytterligare kupor. Han skulle ha glatt sig åt att bina klarat vintern så bra.
Den här bilden hade jag med i ett inlägg den 28 december 2012 - för lite mer än halvår sedan - men det är som om det var i en annan tid.