fredag 30 november 2012

Rivstart på renoveringen


Vi tyckte att vi hade gjort en bra planering för hur den omfattande renoveringen av skolan och lärarinnebostaden skulle gå till. Det tyckte vi i en hel vecka efter inflyttningen - men sen drog ovädret in. Det regnade kopiöst! När jag gick ner i källaren till lärarinnebostaden vällde vattnet ut. Nu utbröt den sedvanliga paniken - en sänkbar pump som inte fungerade, hinkar som inte hittades och arbetsvilliga personer som inte fanns tillgängliga.

Men allt löser sig som bekant. Och med facit i hand var regnovädret inte så dumt. Vi fick snabbt göra en ny prioriteringslista där dränering av grunden kom som punkt ett. Och som tur var kunde den rörfirma som var anlitad för att gräva ner avloppet åta sig jobbet. Och det var ju fiffigt när tomten ändå var helt uppgrävd och såg ut som en skyttegrav.

Och så var det taket, vi kunde snabbt konstatera att det var blött lite här och där på övervåningen. Så kom det sig att vi två veckor efter inflyttningen var i full färd med att byta taket på lärarinnebostaden. Vi gjorde så att vi beställde nytt tegel. Men när vi tog ner de gamla pannorna sparade vi alla som var i gott skick. De användes sedan när taket på skolan byttes och på så sätt fick vi ihop tillräckligt många gamla pannor för att det skulle räcka till hela taket - vilket naturligtvis är det optimala.


 
Och taket på skolan blev så himla fint när det byttes ett par år senare. Eller hur?
 
Och med tiden kommer det nya taket på lärarinnebostaden att få samma patina.
  
 
 


Om det här var det första projektet så kommer nästa blogg att handla om mitt senaste - glasverandan. Bilden är från förra vintern när vi just hade satt igång och fönsterna höll på att tillverkas i snickeriet.
 
Som ni märker kommer jag att hoppa lite tidsmässigt i mina djupdykningar i alla renoveringsprojekt. Det är mycket jag vill berätta - och helst få in lite julstämmning i bloggen oxå.
 
 

tisdag 27 november 2012

En alldeles ny blogg


Som ny bloggare och med noll följare tar jag osynlig klivet ut i den bloggande lantliga inredningsvärlden. Lite darrig och med mycket komplex efter att ha följt alla fina och proffsiga bloggar skrivna av unga tjejer och familjer som berättar om sina första hus.

Själv har jag - inte utan sorg - lämnat det hus där mina barn växte upp och som jag ägnat så mycket tid åt. Livet tar nya vägar och när jag idag går runt bland hönsen i min trädgård är det med barnbarnet vid handen.



Kanske är det mitt intresse för att snickra och fixa som gjort att mina två söner valt att blir finsnickare och möbelsnickare - vem vet? Och jag var inte svår att övertala när idén om att hitta ett hus med plats för snickeri dök upp. Dessutom hade det område där vi bodde förändrats - från ett lugnt sommarstugeområde några mil från Stockholm till ett modernt villaområde. Och jag kände att jag ville bo lite mer lantligt.

Så kom det sig att vi för sex år sedan tog oss an den gamla skolan. Den byggdes 1920 och var skola fram till 1950. Sedan har den periodvis stått tom och lärarinnebostaden - som den kallas i alla gamla handlingar - har varit sommarställe.



Vi kände genast att ett så gammalat hus och med så mycket historia gör man inte vad som helst med. Vi måste skaffa oss mer kunskap om byggnadsvård och det snabbt eftersom vi skulle bo i huset under renoveringen.


I min blogg ska jag berätta om våra strapatser och glädjeämnen, om hur vi gjorde det stora lyftet av skolan, om hur jag blev vän med linoljefärgen och lärde mig uppskatta såpaskurade golv. Jag kommer också att berätta om mina mindre omfattande inredningsprojekt och ta er med till loppisar och gårdsbutiker här runt omkring - alltså till Värmdö, Rindö och Vaxholm.


Hoppas att ni vill hänga med!