fredag 29 mars 2013

En lyckolund ska jag ha...

En lyckolund är ett ställe i trädgården där man ska sitta och minnas alla lyckliga stunder man haft. Det fick jag veta när jag tittade på reprisen av Tinas trädgård som går på kanal 7 tidigt på vardagar - lagom till morgonfikat. Tina gjorde en liten pergola med klängväxter runt och en liten sittplats. Så tjusigt som i programmets trädgård med havsutsikt blir det inte hos mig - men jag har utsikt över en äng där det ibland går hästar eller kor och betar.

I ett av hennes tidigare program gjorde hon en rosenbåge av gamla armeringsjärn. Bakom boden står några såna - så det blir till att ta fram bultsaxen längre fram i vår.
I programmets lyckolund hade man köpt en färdig rund ställning i järn med ett litet torn som växterna kunde klättra på och som var så stor att man kunde sitta i. Men jag skulle tro att den är rätt dyr så jag får ta till fantasin i stället...  
Och här ska den ligga, det är sista platsen som har kvällssol i trädgården och så går vägen nedanför så då får man lite insynsskydd samtidigt.
Först får jag flytta på torkställningen. Helst vill jag ha klädstreck mellan två träd - det ser så mysigt ut - men det finns inga träd på rätt avstånd från varandra.
Vad tror ni om min lund? Ja, jag förstår att ni inte tycker att det ser så inbjudande ut idag. Men solen värmer på dagarna och det droppar från taken - så snart kan jag börja röja upp. Och det är roligt att ha planer.
Ha en bra Påsk!

onsdag 27 mars 2013

I hur dåligt skick var skolan?

När vi såg annonsen på Hemnet hade vi letat hus i något år. Men att hitta en kombination av bostad och verkstad så nära Stockholm var inte lätt. Intresset för hästgårdar är stort och nån enstaka bondgård som dök upp föll därför bort.
När visningsdagen kom hade vi smugit runt på tomten flera gånger och kunnat konstatera att skicket på skolan inte var det bästa. Vi snappade upp att andra spekulanter var intresserade av skolan för att öppna restaurang, ha en ateljé, vandrarhem eller bygga om det till en eller flera bostäder.
Men många blev nog avskräckta av skolans alla synliga fel - rötskador i taket och att hela byggnaden hade satt sig kunde man lätt konstatera med blotta ögat. Husen såldes också med så kallad friskrivningsklausul så det fanns ingen möjlighet att få ersättning för fel som upptäcktes senare.
För att få något begrepp om skadornas omfattning, möjligheter att åtgärda dessa och hur det skulle kunna genomföras gjorde vi två olika besiktningar. Först kom Anticimex hit för att undersöka mögel och rötskador. Besiktningsmannen sågade bland annat upp en lucka i golvet på skolsalen och hittade rötskadade bjälkar därunder i norra delen av skolan.
Sedan tog vi hit en expert på gamla hus från firman, Ebbalund. Vi fick en intressant mindre föreläsning om skolan och vad bristerna innebar och vad som MÅSTE göras. För om man inte gjorde något var skolan på väg att helt enkelt rasa samman. Han slog också fast att ett rivningsmässigt hus av skolans omfattning snarare var att betrakta som en belastning än en tillgång - rivningskostnaderna blir helt enkelt för stora.
Men efter lite förhandlingar och några sömnlösa nätter bestämde vi oss i alla fall för att köpa och en solig dag i maj 2005, när tomten var full med vårblommor, skrev jag på kontraktet.  
Vem hade trott att man skulle bo i en lärarinnebostad?

söndag 24 mars 2013

Moderslycka i växthuset

Kommer ni ihåg att jag berättade om vår första flock hönor och deras problem med att bli mammor. När hönorna i den andra flocken hade ruvat klart var det tre ägg över. Carmensita som hade ruvat förgäves i några veckor fick ta hand om äggen som borde vara klara att kläckas snart och fick ett rede i växthuset.
Hon gick verkligen in för uppgiften och låg så troget på äggen att benen domnade - jag var inne och ställde upp henne med jämna mellanrum för att hon inte skulle bli helt handikappad. Och en dag tittade den minsta lilla svarta kyckling fram - några fler blev det inte.
Och under större delen av sommaren agerade Carmensita hönsmamma för den lilla i växthuset - en uppgift hon tog på största allvar och dom verkade trivas bland tomatplantor och krukor.
Så småningom tyckte Carmensita att det var dags för den lilla att ta små turer utanför växthuset.
 Och den lilla fick träffa farbror Tage och de två mostrarna och utflykterna blev längre och längre.
Den lilla familjen förgyllde vår sommar - vi hade god uppsikt över dom vid våra måltider på verandan. Och på kvällen när det var dags för Tage med hönor att hoppa upp på pinnen i hönsfilialen gick Carmensita och den lilla in till växthusets rede.
Ja vi kallade kycklingen för den lilla - hon såg ut som en höna och vi tyckte att det skulle bli perfekt för Tage att få en höna till i sin flock.
Men så en morgon hörde jag ett ynkligt litet KUCKELIKU inifrån växthuset. Ja då var det plötsligt inte så enkelt och idylliskt längre. Kycklingen ville fortfarande bo med mamma Carmensita i växthuset men hon började längta efter att sitta och sova på pinnen med Tage och dom andra. 
Och Tage var inte så förtjust i att en ung-tupp skulle flytta in i hans hus.
Ensam och utfryst
Till slut fick "lillan" sova ensam i växthuset. Vi led med honom och insåg att vi måste göra något - kanske kunde han flytta in hos sin biologiska familj i det andra hönshuset? Men innan vi hade bestämt oss blev han tagen av en falk.
 
Och därmed var sommaren definitivt över. Nätterna blev kyliga och växthuset såg bara tomt och stökigt ut.
Men Carmensita och den lilla bidrog till att göra den sommaren till ett extra ljust minne att bevara. 

 


lördag 23 mars 2013

På gammalt vis.....

Det var svårt att välja stupränna till den nybyggda glasverandan så att det såg snyggt ut. Därför bestämde vi oss för att ha en kedja som vattnet rinner nedför - något som var vanligt förr i tiden. Då såg det inte så klumpigt ut som att ha stuprör i hörnet av glasverandan.
Men jag skulle naturligtvis ha kommit ihåg att tömma vattentunnan i höstas.  Nu väntar jag bara på att snön och isen ska smälta så att jag kan hämta vatten här när jag planterar i växthuset som ligger intill.
Med den förhoppningen önskar jag en trevlig helg!

torsdag 21 mars 2013

Platsbyggd förvaring i hallen

Väggarna i hallen var tapetserade någon gång på 60-talet och på golvet låg en mönstrad korkmatta. Det var ganska lätt att få bort tapeterna och bakom fanns panelen som är så vanlig här i mitt hus och i skolan. Att jag valde linoljefärg i guldockra är för att de vita snickerierna framträder så snyggt (tycker jag) och att det passar bra till de grå väggarna i köket som ligger bredvid hallen.
I det här fallet är färgen från Ottossons färgmakeri och inhandlad på Nacka Byggnadsvård. Golvet målades med linoljefärg som vi blandade till själva i en gråbrun nyans (golvet syns på bilden till inlägget den 18 mars).
I hörnet bakom skrivbordet fanns ursprungligen en kamin och där går murstocken upp. I hörnet skymtar Wilma som har sin korg här.
Bakom dörren till sovrummet döljer ett platsbyggt skåp fula rör och ett proppskåp. På hyllor i nedre delen finns plats för sånt man behöver hela tiden - ficklampor, proppar, glödlampor och alla dessa laddare till mobiler, kamera mm.
 
När vi byggde duschrum av klädkammaren satte vi in en fläkt och rören gick uppe vid taket ovanför hatthyllan och därför byggde vi ett skåp för att kunna dölja röret.
Skåpet till höger under den ursprungliga hatthyllan satte vi in för att få plats med dammsugaren. När jag tog bort klädkammaren försvann en hel del plats för förvaring på bottenvåningen och dammsugaren ville jag verkligen inte släpa uppför trappen till övervåningen.
Fönstret i hallen var det senaste jag renoverade. Nu väntar jag bara på att det  ska bli så varmt att jag kan lyfta ut de två fönster som är kvar och renovera dom uppe i skolan. Så framöver kommer det att handla en hel del om fönster-renovering. (Fönstren är oxå målade med Ottossons linoljefärg i vit gräddton)
Till vänster om fönstret är ytterdörren som leder ut till glasverandan som jag skrev en del om i höstas.
 Och om ni tittar ut genom fönstret kan ni se mitt demolerade körsbärsträd som jag skrivit om tidigare. Försökte så smått såga och bära bort grenar i helgen men mycket är fortfarande fastfruset i snön.
Nu får det väl ändå bli vår snart!
 
 

tisdag 19 mars 2013

Sixten ÄLSKAR blommor...

...kanske lite väl mycket
När jag vände ryggen till för att hämta frukostmackan såg min fina blomma ut så här - och jag som var så nöjd med krukan och ljusstaken tillsammans på bordet.
Och när jag gick för att hämta kameran hade Sixten snott skinkan från mackan.
Ja - jag måste erkänna att jag skrek hemska saker åt Sixten.
Han blev alldeles förskräckt och satt länge på stolen och tittade på mig när jag åt frukost.
Men nu är vi vänner igen.
Jag får köpa blommor som han inte tycker om, det verkar det finnas gott om för det är enda blomman han har gett sig på hittills.
Han verkar till exempel inte gilla mini-orkidéer.
Ha en bra tisdag!

måndag 18 mars 2013

Jag duschar i klädkammaren


Att fixa badrum i ett gammalt hus är aldrig enkelt - jag ville inte förstöra hallen och då var en klädkammare under trappan till övervåningen den enda lösningen. På så sätt kunde hallens ursprungliga utseende behållas.  

Klädkammaren var mörk och först trodde jag att det skulle bli för litet. Men genom att begränsa inredningen så mycket som möjligt känns det större. Det enda vi gjorde var att sätta in ett fönster som tillverkades i snickeriet. Vi delade av klädkammaren med en vägg och längst in under trappan finns plats för förvaring. På så sätt behöver man inte ha så mycket prylar i dusch-rummet. Jag tycker om att ha det enkelt och funktionellt i ett badrum, och därför går det inte så mycket i gammal stil utom lampan som jag hittade på Nacka Byggnadsvård. Jag valde enkelt vitt kakel, vita bräder i det sluttande taket med några spottar och svart på golvet med små rutor och golvvärme.

Dusch-hörnan placerades i ett av hörnen där det är som högst i tak. Och med en handuks-tork, ett högt skåp och en spegel är inredningen komplett. Det fungerar jättebra och hallen kunde bevaras.
Bakom dörren rakt fram finns toaletten som jag skrivit om tidigare och till höger dusch-rummet. I hallen fick vi komplettera med lite platsbyggd inredning som jag kommer att berätta om senare.
Men nu måste jag säga att jag är lite trött på bild-redigeraren. VARFÖR kan jag bara ändra storlek på de två första bilderna jag lägger in men inte på resten?????????  Det ser ju löjligt ut med den smala bilden sist!!
Ja nu har jag fått nog för idag. Bäst att publicera innan allt försvinner - sånt har hänt. Och snöar gör det!!
Ha det bra kära läsare!

lördag 16 mars 2013

Därför fick hönshuset en filial

Här flyttade Tage och och hans lilla flock in 
När våren kom började vi vänta på kycklingar, men hönorna verkade lite förvirrade inför uppgiften. Det blev ingen ordning på ruvandet och nån höna åt till och med upp äggen efter några veckor. Vi började undra om det var bristen på naturliga instinkter som gått förlorade under uppfödningen som var orsaken.
 
 
Av en tillfällighet fick vi erbjudande om att köpa en flock av den utrotningshotade gamla lantrasen Bohus-Dals Svarthöna med 12 hönor och två tuppar. Rasen är genbanks-skyddad och de fick därför inte blandas med våra gamla hönor.
Så kom det sig att Tage och hans tre damer fick flytta till en filial eftersom vi inte ville göra oss av med dom. Sonen byggde helt enkelt ett litet hus på en vagn - ett ambulerande hönshus - som vi tänkte kunde rullas runt i trädgården. Men vagnen blev stående intill växthuset med en inhägnad runt hela sommaren.
Hönorna fick turas om att vara ute i trädgården eftersom de inte fick träffas. De nya hönorna var annorlunda på många sätt - de hade en mer naturlig instinkt för viktiga beteenden. Två av hönorna satte snabbt igång att ruva och snart hade vi 10 små svarta kycklingar. 
Och Tage med hönor fann sig snart tillrätta i sitt nya hus - han verkade gilla att ha det litet och intimt. Hans hönor turades om att ruva lite planlöst men det blev inga kycklingar. Därför kom vi på den ljusa idén att flytta över några ägg som låg kvar i redena i det andra hönshuset när kycklingarna var kläckta och hönorna slutat ruva.
Vi tyckte att Carmensita skulle få uppleva moderslyckan och gjorde därför i ordning ett rede inne i växthuset för att hon skulle få vara ifred. Hur det gick? Ja det får ni veta en annan gång - men så mycket kan jag säga att fortsättningen kommer att bjuda på både ljus och mörker.
Ha en bra helg

torsdag 14 mars 2013

Lyckan bor inte i hönshuset


Allt började väldigt bra, det var precis så där idylliskt som det är i alla lantliga inredningsreportage. Sonen hade byggt hönshuset under vintern. Allt var förberett och vi hade läst en massa böcker om hönor.Tidigt en vårdag begav sig sonen och en granne av till en stor hönsgård uppe i Roslagen. Dom kom hem med den ståtligaste tupp man kunde skåda och åtta hönor av skiftande utseende - två vita, två svarta, två spräckliga och två som såg ut som orrar.
När vi släppte in dom i hönshuset märkte vi att dom var lite handfallna, vi fick lyfta upp dom på sittpinnarna och dom vågade inte gå upp för stegen från rastgården. Vi förklarade det med att dom hade växt upp under mer fabriksmässiga förhållanden och tappat naturliga beteenden.
Men vi fick mycket ägg - det är naturligtvis såna raser uppfödarna vill ha. Hönorna fick gå fritt i trädgården, blev mer och mer tama, kom alltid fram när vi fikade och fick nåt gott. En av dom svarta hönorna som vi kallade Carmensita var särskilt tam och hoppade till och med upp i knäet. Och Tage var min speciella favorit, han var stor och hade så snälla ögon. Men han var kanske väl snäll - hade lite svårt att sätta sig i respekt och det är tveksamt hur mycket hönorna uppskattade honom som tupp även om han gjorde tappra försök.
Allt var frid och fröjd hela sommaren utom att två hönor på hösten blev tagna av rovfåglar - något vi sedan förstått är vanligt just vid den årstiden - men första gången var vi helt förstörda.
I slutet av den kommande vintern började hönorna plötsligt hacka på varandra och på Tage. Det såg hemskt ut och vi försökte utröna om det var vissa hönor eller alla. Vi läste på nätet och förstod att det var vanligt och att man skulle ta bort hönor med det beteendet annars skulle de andra hönorna ta efter. Ja så var vi under våren tvungna att slakta sammanlagt tre hönor - en smärtsam insikt i att om man har djur måste man också klara av att slakta dom.
Och under sommaren därpå fick hönshuset en filial och Carmensita adopterade en liten kyckling - en historia med ett mycket tragiskt slut..
....som fortsätter i nästa inlägg.

tisdag 12 mars 2013

Rätt stökigt men....

... här inne är det i alla fall vår
 
Trots att det är fullt med snö runt omkring är det varmt och skönt i växthuset när solen ligger på. Och det luktar varm jord.
Och nu är det hög tid att så tomaterna. Tittade i almanackan och i fjol sådde jag dom för en vecka sedan. Jag har köpt fyra sorter, en för växthus, en för friland, en påse med lite gulrandiga tomater som kallas för tiger och en påse med körsbärstomater. I år måste jag ha bättre koll på plantorna - jag tror alltid att jag ska komma ihåg utan att märka ordentligt.
För övrigt har jag inte så många vårtecken att bjuda på förutom att det är ljust och fåglarna sjunger. 
Ha en bra tisdagskväll!


söndag 10 mars 2013

Köksreportaget finns nu i Lantliv nr 3

Kommer ni ihåg att jag skrev om reportaget som gjordes för Lantliv uppe i vårt utställningskök i skolan - och alla roliga och snygga köks-prylar som anlände i den ena kassen och flyttlådan efter den andre. Nu finns resultatet att beskåda på sidorna 74-81 i senaste numret av Lantliv.
Det var den 9 januari - mörkt och kallt - och Helene Holmstedt och fotografen Martin Cederblad jobbade på som sjutton för att hinna plåta så mycket som möjligt under de korta timmar det var dagsljus.
Och så himla fint det blev! Här ser man vad man kan åstadkomma med rätt inredning och jag fick äntligen se vad som fanns i alla lådor.
Kan kanske återkomma med någon bild från tidningen framöver.

Det var insidan jag föll för...

....när jag hittade den fina gamla resväskan på vår utflykt i går. Tänkte först att det är en onödig pryl men så öppnade jag den och då var det kört.
Och den fick sin plats högst uppe på skåpet i mitt sovrum - bra att förvara schalar i kom jag på. 
Väskan hittade jag i en antikaffär uppe vid Ljusterö färgeläge som vi alltid tittar in i om vi har vägarna förbi.
Särbon och jag var på väg upp till Wira bruk bara för att göra en utflykt, titta på konstsmide och fika. Våra utflykter går ofta norrut, via färjan till Vaxholm och sedan uppåt Roslagen.
I smedjan som byggdes i slutet av 1700-talet tillverkas allt möjligt fint och behöver man något till sin spis så finns det här, liksom ljusstakar, ljuskronor, smycken, smidda gardinstänger osv.
Här är kan man också vandra runt i vacker gammal bruksmiljö och fika i det gamla tingshuset.  
När vi kom hem tittade en granne förbi. Dom hade varit på någon trädgårdsmässa i Kista och kom ihåg att jag sagt att jag skulle plantera jordgubbar i en av mina lådor i köksträdgården. Vet inte om det syns men två av plantorna är vita jordgubbar med röda prickar!
Alltså en bra avslutning på en trevlig dag!
 

tisdag 5 mars 2013

Panel överallt...

I skolan är det panel på alla väggar - samma så kallade faspanel som också finns i hall och kök i mitt hus. I den gamla byggbeskrivningen står att all synlig panel stryks "i toner eller laseras efter kontrollantens bestämmelser".
Han valde att lasera väggarna i trappen men väggarna i skolsalarna målades med linoljefärg.
Och bakom den svarta tavlan kan man se den ursprungliga färgen - eftersom man bara målat runt den. Men fönsterna och alla foder är inte ommålade.
De stora fönsterna mot söder gör att det blir väldigt ljust - det berodde nog både på att man ville ta vara på dagsljuset och på att man ville spara på veden.  

Det fanns ursprungligen kaminer i alla rum och i korridoren."I alla lokaler uppsättes kaminer, som tillhandahålles av byggherren. Entreprenören utför dock nödiga röranordningar." Men kaminerna var borta när vi kom hit. Det händer att elever som gått i skolan en gång i tiden tittar in och de har berättat att barnen fick turas om att bära in ved.
Med det tror jag att jag flyttar fokus ut i trädgården, har länge varit på väg att köpa frön. I år har jag bestämt - som alla år - att jag inte ska köpa för många fröpåsar så att jag drunknar i alla små torvkrukor och odlingslådor.
 Berättar om hur det gick. Ha en bra tisdag!