fredag 28 december 2012

Tack Stefan Sundström....

... nu har vi både höns och bin, växthus och en mängd odlingslådor.
 
Det började med att jag för två år sedan gav sonen Stefan Sundströms bok "Stefans lilla gröna" i julklapp. Det blev startskottet för en grön våg här på gården. Tankegångarna var naturligtvis inte nya - det fanns redan en önskan att leva mer ekologiskt -men som så ofta är det något speciellt som gör att man går från tanke till handling. Och den vintern blev det mycket planerande för odlingarna och bygget av hönshuset kom igång.
Tidigt på våren fick vi hem ett stort lass med gödsel från gården intill som har hästar. Det var för att fylla upp odlingslådorna - som Sundström rekommenderat - och det var verkligen effektivt. Att odla solrosor skulle vara bra första året för att luckra upp jorden med de stora rötterna. Dom blev så här stora.
Jag rycktes med av odlingsplanerna. Ett växthus hade länge har stått på min önskelista och en tidig vårdag åkte vi iväg till Jula och köpte ett. Det blev ett mindre standardväxthus och första året - alltså sommaren 2011 som var solig - fick jag sjukt mycket tomater. Det var också praktiskt att kunna stå inne i växthuset och plantera.
Givetvis hade jag velat ha ett växthus med murad tegelgrund och byggt av gamla fönster - men man måste vara realistisk och inse att man inte hinner allt. Fast sönerna kom över ett parti gamla fönster för ett tag sen så vem vet .....
På våren 2011 blev hönshuset klart och här har Tage och hans damer just flyttat in. Så rent kommer det nog aldrig mer att bli i hönshuset! Vi satte skivor på väggarna som målades för att det skulle gå lättare att hålla rent. Hoppas att dom gillar färgsättningen!
Nästa steg var bikuporna. Sonen gick biodlarkurs här på Värmdö och i juni i år kom bina hit. Resultatet av första sommaren blev sex burkar honung.
Nu började jag se på naturen här runtomkring på ett annat sätt - ur biperspektiv: Var växterna och blommorna av den sort som bina är förtjusta i och dras till? Eller var det blommor som kan påverka smaken på honungen? 
Resultatet av årets skörd blev över förväntan - trots det regniga vädret. Och som alla odlingsentusiaster upptäckt så är det vissa växter som går bra och vissa inte alls. Så när vi nu fördjupar oss i de nya frökatalogerna som börjat dyka upp så tittar vi särskilt efter spenat, grönkål, sötfänkål och så rödbetor förstås.
Och vad blev då årets julklapp?
Något som kommer att få så stor betydelse som Stefan Sundströms bok är det inte - men den är helt i linje med det ekologiska tänkandet.
Jag beställde ett syrningskärl från Wallåkra Stenkärlsfabrik - så nu ser jag fram emot att bli bjuden på något syrat.
Och himla snyggt är det oxå!
God grön fortsättning till er alla!

torsdag 27 december 2012

Hört talas om en garderobsklosett?

När vi köpte skolan följde det med en bunt gamla ritningar och tekniska beskrivningar över skolbygget. Där framgår att båda våningarna i lärarinnebostaden försågs med klosetter med urinavlopp. Jag har sökt lite på nätet och i Gård & Torps arkiv för att se om det var vanligt med såna på 1920-talet och hur de kunde se ut men inte hittat något.
Så här står det: "I klosetten insättes en garderobsklosett på zinklåda, i vardera våningen, försedd med ventilationsledning av zinkplåtrör till kökspipen, dessutom anskaffas 2 st klosettkärl med skruvlock av Stockholms stads modell."
I dessa klosett-utrymmen hade förra ägarna installerat mull-toor (heter det så?) som vi kastade ut på direkten.

Ett av de svåraste problemen i gamla hus är ofta att få till fungerande badrum och toalett på ett bra sätt. I vårt fall var placeringen av toaletterna given. Vi använde de ursprungliga klosett-utrymmena för toaletter och gjorde ett separat duschrum av en mörk klädkammare som ligger granne med toaletten på bottenvåningen. På så sätt behövde vi inte bygga om något och hallens utseende bevarades.
Vi målade toaletternas väggar med vit linoljefärg - även här bestod väggarna av fasspontspanel som det finns så mycket av här i husen. Och på golven la vi svart kakel. (toaletten uppe ser likadan ut)
Hallen kunde bevaras (toaletten rakt fram och duschen till höger)
I den här kommunen beviljas i princip bara sluten toatank och separat BDT-avlopp (bad, dusch, tvätt) med infiltration. Som tur var har vi en stor gräsmatta med mycket sand eftersom infiltrationen tar stor yta och vi behövde inte spränga. Men mycket sten finns det så sommaren därpå blev det till att kratta och bära bort sten hur mycket som helst för att återställa gräsmattan.

Hur duschen blev berättar jag en annan gång. Nu lyser solen och Wilma låter förstå att det är dags för promenad.
God fortsättning till er alla!

onsdag 26 december 2012

Rasrisk i hönsgården!

Det snöade till och från hela julaftonen och juldagen. Vi upptäckte att hönsgården höll på att rasa in av snömassorna - det är ju inte så lätt att kliva upp på ett nättak och skotta så vi fick nöja oss med att ta bort allt som gick från sidorna. En bjälke hade knäckts så det var bara att rycka ut på juldagen med stöttor för att förstärka. Måste nog fixa ett bättre tak till nästa vinter, men vi har ju inte varit vana vid såna vintrar i Stockholmstrakten.
Och så var det strömavbrott - IGEN. Klockan åtta på juldagsmorgonen försvann den helt - då hade det varit fem korta strömavbrott på några minuter under halvtimmen innan. Under de senaste veckorna har vi haft ett tiotal strömavbrott, kortare och längre. Jag undrar om det är så bra för pelletsbrännaren att strömmen går av och på?

Ja så var strömmen borta under hela juldagen. Jag skulle ha gäster och förberett med att ta ut en älgstek ur frysen och skulle göra laxpaj till förrätt. Jag har aldrig tidigare lagat stek i gryta på vedspisen men nån gång ska ju vara den första. Av laxen gjorde jag laxmackor med sallad och dillmajonäs i stället. Och vi hade trevligt och varmt tack vare kakelugnarna. Och den här juldagen blir lätt att komma ihåg - ja just det var året när det var strömavbrott hela dagen.

Fortsatt trevlig helg till er alla!

tisdag 25 december 2012

En egen bambi på min gård....

...samtidigt som Kalle Anka visas i skymningen på julaftonen kommer det skadade rådjuret som jag skrev om tidigare och äter av det hö vi lagt ut.
 
Men helst äter han fågelfrö - notan för fågelmaten blir stor i år - men det bjuder vi så gärna på. Så här på julen känner man extra för alla djur. Det är nog de gamla sagorna om djur och allehanda varelser som dyker upp i den magiska julnatten.
Det haltande rådjuret verkar hålla sig här omkring och kommer hit och äter flera gånger om dagen. Jag tror att han har det jobbigt med all snö som kommit - det verkar som han haltar mer nu.
Men han blir mer och mer van vid oss - förut ville jag helst inte gå ut och störa honom när han var här och åt, det såg så jobbigt ut när han måste halta iväg. Helst skulle man vilja bygga ett hus till honom - som Ior i Nalle Puh har. Men jag är tveksam till att han skulle uppskatta det - jag får nöja mig med att ge honom mat.
När jag går ut för att ge hönorna lite skinka och andra rester är han borta. Hoppas att han har det bra - synd att han är så ensam.
Var rädda om er och ha en bra Juldag!

söndag 23 december 2012

God Jul från Birgittas Hus!

En hälsning till er alla där ute i mörka vinternatten...
Jag har inte bloggat mer än några veckor men jag har sällan haft så roligt som den här hösten. Tack för alla kommentarer av er som har hittat hem till mig, det har varit uppskattat.
En riktigt GOD JUL till er alla önskar Birgtta i sitt HUS!


fredag 21 december 2012

Får jag presentera don Pedro

 

När jag läste om hönorna hemma hos Where The Forest Ends kom jag på att jag inte har presenterat don Pedro och de andra invånarna i hönshuset ordentligt. Såg att Nisse i torpet till och med har julpyntat i hönshuset - det måste vi naturligtvis också göra.
Vi har idag tre tuppar (två ungtuppar från vår egen kull) och tio hönor - alla av den gamla svenska utrotningshotade rasen Bohuslän-Dals Svarthöna. Varför heter då tuppen Don Pedro om det är en svensk ras? Det är bara för utseendet, jag tycker att han ser så spansk ut.
I juni fick vi 11 kycklingar och det var en upplevelse eftersom det var första gången, Här har vi byggt en "bur i buren" ute så att dom små kan börja gå ut. Vi gjorde redan från början två utgångar till utegården och det var bra när kycklingarna kom.
Hönshuset byggdes genom att avskilja en del av uthuset och göra utgång mot baksidan. Där har hönorna en inhängnad gård när de inte går fritt i trädgården. En av mina söner - som bor granne med mig - och jag hjälps åt att ta hand om dem. 
Vem är då den ståtliga tuppen på bilden längst upp i högerspalten? Den kära Tage hör till den första flock vi skaffade för drygt två år sedan. Han har en särkild plats i mitt hjärta liksom här på bloggen. Beroende på en massa sorgliga händelser blev han tvungen att flytta med tre av de kvarvarande - ursprungligen åtta - hönorna och bor nu på en gård längre bort.
 
Våra första erfarenheter av höns blev lite av en chock och visar att det inte alltid är så idylliskt...
Första sommaren gick jättebra, hönsen trivdes och gick runt i trädgården, var mycket sällskapliga och gav mycket ägg.
Men fortsättningen blev en tragisk och bitvis dramatisk historia som jag berättar en annan gång.

 
Slutar med att önska Tage, Siv och Gudrun God Jul... hoppas att ni har det bra!

torsdag 20 december 2012

När Ernst "känner jul i varje fiber"....

...börjar det nästan bli lite för mycket och jag längtar efter gula tulpaner och frökataloger.
 
För gult är definitivt en färg som inte förekommer i december. Vitt finns det däremot gott om numera till julen och inte bara röda blommer - har alltid älskat vita blommor. Är sugen på vita hyacinter men min särbo har astma. Han säger oxå att han är allergisk mot julgranen men det tror jag vad jag vill om - det säger han nog för att han inte är förtjust i julen över huvud taget. Finns det fler män än Ernst som älskar julen?
Men all snö och tanken på min lilla familj som kommer till julen värmer så visst känns det mysigt att pyssla på lite till. Ska ut och leta rätt på en liten gran och sätta i en korg som Ernst gjorde...

Men först en fika med den nya frökatalogen som kom med posten idag - den kom faktiskt EFTER att jag hade skrivit det här, Det kändes nästan lite kusligt eftersom jag gick raka vägen från datorn till brevlådan. Kan det vara så att det här är en magisk blogg där man kan önska sig saker!?

Ha det bra med julstöket hälsar Birgitta i sitt Hus!

onsdag 19 december 2012

Nytt tak i julklapp?

något jag önskat mig länge men som nu kanske blir av
 
Det är köket på övervåningen som ser ut så här idag. Och det är ingen idé att fortsätta med renoveringen förrän taket är fixat - något jag inte klarar av själv och som jag låtit sönerna veta att jag önskar mig i julklapp. Som ni kan se har det läckt in någon gång tidigare innan vi bytte yttertaket. Därför räcker det inte med att slipa och måla - något som jag kanske hade kunnat göra själv.
 
Det är ett väldigt mysigt och stort kök med utsikt mot skolan. Under renoveringen av det andra köket var det praktiskt att flytta upp hit. Jag kommer att använda det till arbetskök och behålla inredning som den är - praktiskt med en diskbänk.
Här finns rester av den moderna gula färg som även köket i bottenvåningen var målat med. Ovanför vedspisen måste muraren ta upp ett hål när murstocken renoverades. Har inte bestämt kulör på väggarna än. Det blev en stor burk färg kvar från köket där nere - men det känns lite tråkigt att ha samma färg på båda köken.
Väggarna är klädda med så kallad sekelskiftespanel eller fasspontpanel som i det andra köket. Dörren till förrådet har den förra ägaren tagit bort färgen på - liksom alla dörrar på hela övervåningen. Praktiskt när de ska målas.

Håll tummarna för att jag får min julklapp!



tisdag 18 december 2012

att ha ett hus jag kallar mitt...

...att ha en dörr att stänga om mig fick en ny innebörd när jag slog mig ner i soffan med DN i morse och läste om en pappa med en 12-årig son som blivit vräkta.
Mitt hem är så viktigt för mig - som en stor filt jag sveper om mig. Jag tror att det är därför jag ofta väljer hemtrevliga och lite gammeldagsa  prylar för att de skapar en känsla av trygghet och blandar med ärvda saker som påminner om en lycklig barndom - när man som i mitt fall haft en sån.
Att som pappan i artikeln - när firman gick omkull - tvingas bort från sitt hem med sin son med bara en väska gör ont att tänka på.
 

måndag 17 december 2012

Inte mycket go-fika här

Jag har inte kommit mycket längre än så här i mina julbak-förberedelser. Har några klassiker som alltid återkommer. Men jag kan inte baka för tidigt eftersom jag har så svårt att låta bli kakor och godis. Men om man kommer från Umeå är ju det här med fika viktigt. Jag tror att norrlänningar fikar mer än andra, mina kusiner bjuder gärna på "go-fika" när man kommer och då ska det vara något extra smarrigt - lite åt bakelsehållet.

När jag var liten hade mamma ofta kafferep. Det var det bästa jag visste. Dels bakade mamma en massa gott, bullar, mjuka kakor, rulltårta, minst fem sorters småkakor och ofta någon tårta också. Och så kom det ett gäng glada tanter som var hemmafruar och kunde umgås på vardagarna. Jag fick sitta med i ett hörn och mumsa kakor och lyssna på deras prat och glada skratt.

Och när mamma kom ner till oss på jularna hade hon alltid med sig ett antal burkar med goda kakor som hon bakat. Pojkarna var saliga men mamma höll ordning och såg till att kakorna inte var uppätna innan julen.

En julafton utan mandelformar med sylt och grädde var otänkbart - och är det fortfarande. Mamma finns inte mer sedan ett par år och kakformarna är mina. Jag brukar kunna få några hela formar - resten blir kaksmulor. Det är så svårt att få loss kakorna, få se hur det går i år. Kan kanske återkomma med bild på årets resultat.

Nån som har ett bra recept på goda och HÅLLBARA mandelmusslor?

Ha det så bra med julstöket!

söndag 16 december 2012

Julklapp med vårkänsla

Begav mig till Gustavsbergs hamn för att handla julklappar. Skönt att slippa åka in till Stockholm och trängas. I hamnen blir det fler och fler butiker - förutom porslinsmuseet med shop finns det ett par antikaffärer och outletbutiker. I den lilla roliga No 22 Inredning & Design hittade jag den söta hinken som blir en julklapp till mig själv - mest för att den ger en försmak av våren - tänk er den med lavendel i!

Jo det blev fler julklappar - men dom kan jag ju inte visa. En av mina favoritaffärer, där det är lätt att hitta presenter, är Butik Gerbera som har fullt med den färgglada keramiken. Om man är intresserad av designprylar ska man bege sig till Denny´s Home som ligger lite längre ut på Värmdö vid Mölnvik.

Jag hade tänkt hinna göra ett besök på Ostmakeriet på Rindö - som ligger på andra sidan farleden här intill - men vädret var inte inspirerande för att åka färja. Där tillverkar man jättegoda ostar och har en trevlig liten servering. Men det får bli nästa helg.

Ha en bra tredje advent!

Körsbärsträdet har knäckts av snön!


Efter gårdagens strömavbrott - från 11 på dagen till ett på natten - har jag åter kontakt med omvärlden. Både fasta telefonen och bredbandet - trots att det är mobilt - slutade att fungera. Det var det andra längre strömavbrottet i vinter, det förra var på 12 timmar under det stora snöovädret förra veckan.
Tur att man har vedspis och kakelugnar så det går egentligen ingen nöd på mig - men man får ju ändra sina planer för dagen och låta bli att öppna frysen.
Det som är värre är att det gamla körsbärsträdet har knäckt av snömassorna - det har helt enkelt gått mitt itu. Kanske det beror på att vädret slog om till mildare igår vilket gjorde snön tyngre. Har inte kunnat inspektera trädet så noga än, det är så tungt med all snö ovanpå.


Som ni kan se är det stort -det är trädet längst till höger på bilden.

Är det nån som vet om ett gammalt körsbärsträd skjuter nya skott när man sågar ner det kraftigt som jag troligen får lov att göra för att det inte ska se så konstigt ut???

Undrar en ledsen Birgitta

fredag 14 december 2012

Målarmästarens framfart ställde till det

 
...att förra ägaren var målarmästare syntes - han hade inte snålat med färgen. Det var bara att ta fram skrapan.

Om allt i husen var förvånansvärt väl bevarat och orört gällde det alltså inte färgen. Det mesta i lärarinnebostaden - dock inte i skolan - var målat med tjocka lager modern lackfärg. Idag är lägenheten i bottenvåningen, med två rum och kök, färdigrenoverad.

Och vi ville använda linoljefärg för att återskapa husets ursprungliga utseende och karaktär. Uppe i skolan finns mer av de ursprungliga färgerna bevarade och där fick vi idéer när vi skulle välja färg. Förutom alla snickerier som målades vita var det köket och hallen som skulle målas.

Det var verkligen ett hästjobb att få bort den gamla färgen, särskilt i köket där det är panel från golv till tak, så kallad faspanel som var vanlig vi den tiden. Vi använde en "speed-heater" som inte blir lika varm som en värmepistol och därmed ger mindre brandrisk - viktigt särskilt runt fönster där det finns isolering och så. Den underlättade verkligen skrap-jobbet där det är bra om man kan vara två. Sönerna fick in en bra rutin - en värmde med speed-heatern och en gick efter med skrapan. Problemet är ofta springorna mellan panelbrädorna där det är svårt att komma åt. Det kan bli problem med en skrapa som är för vass och ger repor.

Vi kom fram till att det kan vara bättre att dra med en bräda eller planka av trä i stället för en skrapa - men man måste ha kraft i händerna och det är jobbigt för handlederna. Det gällde särskilt i hallen, som visserligen inte var målad med modern färg, men som var tapetserad någon gång på 50- eller 60-talet. Där hade man spacklat väggarna med något som satt fast i springorna.

Måste man då renskrapa innan man målar med linoljefärg? Egentligen beror det nog på underlagets skick och vilken färg som använts tidigare. Som alltid gäller att ta reda på så mycket som möjligt innan!


Jag valde guldockra till hallen - den färgen fanns i skolan i utrymmet mellan de två skolsalarna där man förvarade kartor och annat. Kökets väggar har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Jag märker att jag säger att vi gjorde si och vi gjorde så, men i själva verket bestod min arbetsinsats under det första året huvudsakligen av att koka kaffe och bre mackor till alla hantverkare.
Den yngre sonen hade precis gått ut gymnasiet - bygglinjen - och renoverade på heltid under ett år medan den äldre arbetade på ett snickeri och renoverade på kvällar och helger.

Övervåningen, där sönerna bodde de första åren, är inte renoverad än förutom hallen som jag var tvungen att göra något åt eftersom muraren hade slagit upp hål i väggen när murstocken renoverades. Idag används övervåningen som gästrum och arbetsrum och där börjar mina loppisfynd som väntar på renovering samlas.

Jag hade aldrig målat med linoljefärg när vi flyttade hit och mina första försök var inte alls lyckade - men det berättar jag om en annan gång.

Ha en bra helg önskar Birgitta i sitt Hus!

torsdag 13 december 2012

Nostalgi-fika i Birgittas Hus


Så här på Lucia är det lätt att bli nostalgisk.
...har dukat upp inför barnbarnets besök

...med min gamla dockservice som jag fick i julklapp av min morfar en gång i världen. Blev ofta bjuden på kafferep när sönerna var små. Och nu är det mitt barnbarn - han har just fyllt två år - som det ska fikas med. Ack ja.

Det är nog det här med Lucia som gör mig så gråtmild, de gamla sångerna väcker alla minnen....
Det här blir lite för mycket för mig - jag får sätta mig i ett hörn och fälla en tår så det blir bra igen.

Ha en bra Lucia!

onsdag 12 december 2012

Rätt linoljefärg hittad


 
Nu kan jag ge besked om linoljefärgen till köket som jag skrev om i inlägget från  igår. Den är alltså från Engwall o Claesson och på burken står S3005-B80G. Om man vill veta hur mycket av olika komponenter som ingår får man nog kontakta dem.

Till skillnad från annan linoljefärg kan man alltså få den blandad i affären och jag kommer ihåg att det var därför vi valde den - det skulle vara lätt att beställa mer och få rätt nyans. Deras färg har fått bra omdöme och jag tycker att den var lätt att jobba med.

Vi har prövat de flesta leverantörer. Till fasaden på mitt gula hus valde vi Gysinges linoljefärg där vi blandade själva. Ottossons linoljefäg räknas också till de bästa och är nog min favorit. Men jag tycker att man ska pröva sig fram och kolla med experter vilken färg som är bäst, det kan ju ändras genom åren.

En nackdel med linoljefärg är att den torkar sakta, men vad jag förstår kan man åtminstone inomhus sätta till lite torkmedel. Och så får man räkna med att måla själv - de flesta målare försöker övertala dig att använda moderna färger och vill sällan åta sig jobbet. Men vi har en bra målare - Laban kulturmåleri på Värmdö - som målar de kök och annat som tillverkas i snickeriet.

Och så det viktigaste! Det blir SÅ HIMLA FINT med linoljefärg.

Hoppas att ni har blivit lite klokare. Jag får säkert anledning att återkomma till linoljefärgen - skulle kunna skriva mycket mer men man får ju hejda sig lite,

I kväll ska jag gå på julkonsert i S:t Jacobs kyrka och sen går tjej-gänget ut och äter.

Ha en trevlig kväll och Lucia!

Bara lite julstämning.....

 
Nu kommer allt gamla grejer fram .......
 
Men så mycket mer har jag inte hunnit med. Trätomten har sönernas pappas morfar gjort.
 
Och duken sydde jag i slöjden för 100 år sedan.
 
 
 
Tänk vad pysslig man var. Men i år har jag sett på andras bloggar hur mycket fint man kan göra - så det blir nog en stjärna av pinnar även i Birgittas Hus.
 
Ha en bra onsdag!
 


tisdag 11 december 2012

Kulör på väggarna i köket?


Fick en fråga om vilken kulör jag använt på väggarna i köket. Det kan jag förstå - är själv väldigt nöjd med den - och de vita snickerierna blir så snygga till. Dessutom passar det med de flesta färger till - har själv rätt färgglatt i köket.
 Jag måste hitta färgburken för att se vilken kulör på linoljefärgen som vi använde, jag vet att det är linoljefärg från Engvall och Claesson - till skillnad från annan linoljefärg som vi oftast köpte från Gysinge Byggnadsvårdsbutik.

Jag återkommer när jag hittat färgburken!

Och Judith - lycka till med såpaskurningen!

Fyrtiofyra fönster att renovera!

 
Häromdagen roade jag mig med att räkna hur många fönster jag har sammanlagt och kom fram till 44 - 31 i skolan och 13 i lärarinnebostaden - en del renoverade och en del ännu inte.
 
Men när vi flyttade in var det inte fönstren vi tänkte på i första hand - det fanns annat som var mycket mer akut. Vi visste genom ett par besiktningar att skolan var i dåligt skick - i princip rivningsmässig utan genomgripande renovering. Det allvarligaste felet var att hela den genomgående så kallade hjärtväggen som bär upp våningsplanen hade satt sig beroende på att grunden var murken. Dessutom hade det regnat in genom taket och det var ovisst hur mycket som var skadat.
 


Och lärarinnebostaden där vi skulle bo var helt omodern och saknade toalett och dusch -den hade varit sommarställe i princip sedan skolan las ner i början på 50-talet. I källaren fanns en gammal koks-panna som var kopplad till den vattenburna värmen. Det första jag gjorde var att sätta in en dusch-kabin och en tvättmaskin i källaren - sedan flyttade vi in. Att det var mitt i sommaren underlättade. Nästa åtgärd var att flytta ut de två mull-toerna som stod inomhus!!! Den ena ställde vi in i förrådsbyggnaden i väntan på att avloppet skulle installeras.

Ja så hade vi flyttat in - de första åren bodde sönerna i lägenheten på övervåningen som berstår av två rum och kök. Parallellt med att modernisera bostaden skulle vi också renovera skolan så att det kunde fungera som snickeri. Vi lyfte hjärtväggen, renoverade grunden, bytte allt murket och la in nytt golv - det måste vara stabilt för att kunna ställa in de tunga snickerimaskinerna. Det tog ett år innan snickeriet kunde komma igång och då återstod mycket jobb på skolan.

Under den här tiden försökte vi lära oss så mycket som möjligt om renovering av gamla hus - bland annat prenumererade vi på Gård & Torp, gjorde utflykter till Gysinge Centrum för Byggnadsvård och läste allt vi kom över i ämnet.
Det var också nu som hantverkarna drog in för att göra sånt jobb som inte sönerna kunde - rörmokare, murare, kakelungnsmakare, elektriker och kakelsättare - alla samtidigt.

Fortsättning följer........

Var rädda om er och njut av era gamla hus - även om ni bor mitt i röran. Det är så himla roligt tycker jag nu när jag ser tillbaka. Hälsar Birgitta i sitt Hus.

måndag 10 december 2012

... ny vinkel en vintermorgon

 
När jag var uppe på övervåningen i skolan där jag håller på att renovera en dörr fick jag syn på mitt hus från den här vinkeln.
 
Eftersom jag har blivit en fotande människa kom kameran snabbt fram och jag fortsatte med några bilder som visar hur mycket snö som kommit.
 
...vem vet när vintern övergår till att bli grön. 
 
 
 
Att det här med bilder är så roligt är något som mitt nystartade bloggande fört med sig. Jag har nu fått en kamera av min särbo som är bättre än den första jag använde. Han köper mycket teknikgrejer och då får jag hans gamla - som jag tycker är jättefina.
 
Jag har också fått ett Photoshop installerat som jag nu ska lära mig använda - det är mycket nu för en gammal teknikmotståndare. På en hårddisk har vi lagrat alla bilder som dokumenterar renoveringen från de första mest intensiva åren som jag måste sätta mig ner och gå igenom och använda i bloggen i lämpliga doser.
 
Var rädda om er och försök att inte stressa för mycket inför julen!
 
 


söndag 9 december 2012

Rådjuret har överlevt!

 
Den måste ha hoppat på tre ben i över ett år!!!
 
Det var för ganska precis ett år sedan som vi såg den första gången. Då kunde den inte stödja alls på ett av frambenen - det hängde från knäet - och den hoppade fram på tre ben. Det var jättesorgligt att se! Och den var alltid ensam. VAD GÖR MAN?
 
Jag ringde först till gården intill där man brukar jaga, men dom får inte skjuta utanför sin jakträtt. Jag ringde då polisen som man ska ringa i första hand om man vill komma i kontakt med en viltvårdare. Viltvårdaren ringde efter någon dag men vi hade svårt att komma fram till hur han skulle kunna passa rådjuret. Att den borda avlivas var klart. Eftersom han inte tyckte att han hade tid att sitta på pass i mitt kök och vänta på att den skulle dyka upp slutade det med att jag skulle ringa när rådjuret kom hit för att äta. Men jägaren var svår att få tag på och det säger sig självt att rådjuret hade hunnit äta sig mätt och hoppa vidare innan han svarade. Därför satt vi ofta i skymningen och tittade på honom genom köksfönstret - han hade samma mattider som vi.
 
Efter några veckor kom rådjuret inte mer och vi tog för givet att han hade blivit ett lätt byte för något djur eller dukat under på grund av skadan.
 
Men så igår dök han plötsligt upp igen. Var det för att vi satt upp fågelmat-behållaren eller var det kanske julgranen han skulle titta på? Benet har tydligen läkt ihop för han kan stödja på det ibland men haltar kraftigt - och han är fortfarande lika ensam. Han ser allmänt rätt risig ut och man kan se ett långt ärr på benet.
 
 
 
Fåglarna får sitta och vänta på att rådjuret ska äta klart.
 
 
Hur har han då haft det under det här året? Är han glad att viltvårdaren inte kunde komma eller har året varit ett långt lidande?
 
För mig är frågan om jag jag ska göra något. Ska jag bara sitta och titta på honom när han haltar runt där ute eller ska jag agera igen med nya kontakter med viltvårdare?
 
Vad tycker ni?

fredag 7 december 2012

Såpaskurning i oväder


 
En snabb blick genom fönstret visade att det var en bra dag för städning. Det närmar sig jul - och då ska golven skuras. När jag fått hjälp att bära ut alla möbler i köket var det bara att sätta igång.
 
 
Golvet i köket är nu fem år gammalt. Eftersom det var en rötskada under diskbänken fick hela köket rivas ut - inklusive det gamla golvet. Jag minns första julen i huset då det bara gapade ett stort hål rakt ner i grunden - återkommer med köksrenoveringen i någon kommande blogg.
 
 
Efter de sex årens skurande med linoljesåpa börjar det märkas skillnad på golvet - ytan har blivit hårdare och fläckarna biter sig inte fast lika lätt.
 
 
När jag byggde till matplatsen i köket - av ett skafferi och en garderob ( längst upp på bilden) - hade det gått några år sedan den första delen av köksgolvet las in. I början kunde man tydligt se att det golvet var nyare, men nu börjar skillnaden jämnas ut.
 
 
Då var det klart - bara att vänta på att det ska torka.
 
Jag hade ingen erfarenhet av såpa-golv tidigare. Min mamma som minns hur hon fick knäskura golv i sin barndom var mycket skeptisk. Men om man har en skurborste på skaft går det rätt lätt tycker jag. Jag skurar till alla storhelger och dessemellan när det behövs. Och när man väl satt igång går det rätt fort.
 
I handboken som ges ut av Gysinge centrum för byggnadsvård finns en bra beskrivning på hur man gör - den har jag haft mycket nytta av.
  

 
 
I de andra rummen kan man naturligtvis inte lyfta ut alla möbler - men man kan flytta efter. Köksgolvet är förstås det som skuras oftast. Jag brukar inte heller ta alla golv samtidigt utan ett rum åt gången.



I rummen är de gamla golven bevarade. Men de var lackade med TJOCKA lager fernissa. De slipades noggrant och sedan satte jag igång med såpaskurning. Och att resultatet skulle bli så bra hade jag inte vågat hoppas på.

Phu vad skönt att köket är klart. Det bästa med skurning är att kaffet smakar så bra när det är klart.
Och idag fick jag använda vedspisen - ovädret har förstås gett STRÖMAVBROTT.



Hoppas att ni har det bra bland all snö!

Bloggarkiv