tisdag 18 december 2012

att ha ett hus jag kallar mitt...

...att ha en dörr att stänga om mig fick en ny innebörd när jag slog mig ner i soffan med DN i morse och läste om en pappa med en 12-årig son som blivit vräkta.
Mitt hem är så viktigt för mig - som en stor filt jag sveper om mig. Jag tror att det är därför jag ofta väljer hemtrevliga och lite gammeldagsa  prylar för att de skapar en känsla av trygghet och blandar med ärvda saker som påminner om en lycklig barndom - när man som i mitt fall haft en sån.
Att som pappan i artikeln - när firman gick omkull - tvingas bort från sitt hem med sin son med bara en väska gör ont att tänka på.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv