Därför fick hönshuset en filial

Här flyttade Tage och och hans lilla flock in 

När våren kom började vi vänta på kycklingar, men hönorna verkade lite förvirrade inför uppgiften. Det blev ingen ordning på ruvandet och nån höna åt till och med upp äggen efter några veckor. Vi började undra om det var bristen på naturliga instinkter som gått förlorade under uppfödningen som var orsaken.

 

 

Av en tillfällighet fick vi erbjudande om att köpa en flock av den utrotningshotade gamla lantrasen Bohus-Dals Svarthöna med 12 hönor och två tuppar. Rasen är genbanks-skyddad och de fick därför inte blandas med våra gamla hönor.

Så kom det sig att Tage och hans tre damer fick flytta till en filial eftersom vi inte ville göra oss av med dom. Sonen byggde helt enkelt ett litet hus på en vagn - ett ambulerande hönshus - som vi tänkte kunde rullas runt i trädgården. Men vagnen blev stående intill växthuset med en inhägnad runt hela sommaren.

Hönorna fick turas om att vara ute i trädgården eftersom de inte fick träffas. De nya hönorna var annorlunda på många sätt - de hade en mer naturlig instinkt för viktiga beteenden. Två av hönorna satte snabbt igång att ruva och snart hade vi 10 små svarta kycklingar. 

Och Tage med hönor fann sig snart tillrätta i sitt nya hus - han verkade gilla att ha det litet och intimt. Hans hönor turades om att ruva lite planlöst men det blev inga kycklingar. Därför kom vi på den ljusa idén att flytta över några ägg som låg kvar i redena i det andra hönshuset när kycklingarna var kläckta och hönorna slutat ruva.

Vi tyckte att Carmensita skulle få uppleva moderslyckan och gjorde därför i ordning ett rede inne i växthuset för att hon skulle få vara ifred. Hur det gick? Ja det får ni veta en annan gång - men så mycket kan jag säga att fortsättningen kommer att bjuda på både ljus och mörker.

Ha en bra helg