All modern lackfärg som fanns när vi övertog huset är äntligen borta - förutom i trappen till övervåningen. Där är väggarna fortfarande målade i en blank gul färg och kommer nog att så förbli om jag inte vinner pengar och kan anlita en målare. För jag blir matt av blotta tanken på att klänga omkring på stegar i den höga trapphallen. Jag har i alla fall fått bort den gröna heltäckningsmattan. Den som la in mattan hade verkligen gjort ett bra jobb - den var nästan omöjlig att få bort. Dörren längst upp var liksom alla dörrar på övervåningen trärena när vi flyttade hit vilket underlättar när dom ska målas - inget skrapande och slipande behövs.
Eftersom det är så höga väggar finns det gott om plats för tavlor - och här fick den stora gamla tavlan en plats. Efter att ha prövat den på flera ställen i vardagsrummet insåg jag att den inte passar hos mig - annat än (möjligen?) här. Tavlan kommer från mitt föräldrahem och mamma och pappa var väldigt stolta över den. Eftersom den är så förknippad med min barndom har jag svårt att göra mig av med den. Det finns också en lite speciell historia förknippad med tavlan - den smugglades in från Finland inrullad i en gammal matta.
Mamma och pappa hade varit i Helsingfors och besökt sitt krigsbarn Virpi, kanske var det när dom följde henne hem efter krigsslutet. Hennes familj var bekant med konstnären som målat tavlan. Men det var förbjudet att ta in konst från Finland direkt efter kriget. Resan hem gick med tåg längs Bottenviken till Umeå. Historien om hur mina föräldrar fick tull-tjänstemännen vid finska gränsen att låta bli att titta i matt-rullen hörde jag ofta berättas i min barndom.
Ha en bra helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar