Idag är det fest. Sixten har kommit hem efter två veckors äventyr. Jag vet att jag borde vänja mig vid att har är borta ibland - men när han har varit borta längre än vanligt blir jag orolig och sätter upp lappar. Det längsta han varit borta tidigare är en vecka. När han dök upp i morse var han pigg och frisk men mager så det verkar inte som om han fått mat någonstans.
Mitt ansvar för Sixten är speciellt. Eftersom han från början var min sons katt är det viktigt för mig att kunna ta hand om honom på bästa sätt. Som mamma vill man göra allt för sina barn och jag har svårt att vänja mig vid att det inte finns något jag kan göra för min äldsta son längre.
Annat än att ta hand om Sixten - så snälla Sixten låt mig få göra det!
Så skönt att han kom tillrätta igen, visst blir man orolig när katterna försvinner på lång promenad.
SvaraRaderaKram Malin