Jag kan liksom inte få nog av att vara ute i naturen och Wilmas och mina promenader blir längre och längre. Idag är vädret milt, det är tyst och stilla och fåglarna kvittrar försiktigt.
Och här finns gott om strövområden - bor man granne med stora militära områden finns det också gott om orörd natur, till skillnad mot andra delar av Värmdö där det byggs för fullt.
Inte så farligt i de stora strövområdet längre - men fullt av stigar och vandringsleder |
Jag har också insett att man inte klarar av allt själv även om man gärna vill tro det - och kommer att gå i samtalsterapi ett tag framöver. Vid första besöket får jag med mig en folder som heter "Vägar genom sorg" - som beskriver vilka uttryck som sorgen kan ta sig och hur den förändras med tiden.
Men egentligen tror jag mer på skrivandet för min del - det är dels här i bloggen men också på annat sätt med sånt som kan kännas för svårt att dela med andra.
Och mellan varven - när orken helt tar slut - får man ta till soffan och en varm filt - och inse att vägen ut ur sorg och saknad sker med små små steg i taget och att det gäller att hitta sin egen väg.
Ha en bra torsdag!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera