Men skolan då?

- den får jag inte glömma bort

När jag tittar bakåt i min blogg upptäcker jag att jag inte har skrivit nåt om skolan. Den har en lite speciell historia genom att den byggdes på mark som skänktes av de två stora gårdarna här intill. Hela området ser till stor del ut som när skolan byggdes - mycket beroende på att militären äger angränsande område och det därför inte har byggts så mycket runt omkring.

Olika omständigheter har också gjort att skolan inte hade byggts om eller renoverats under åren och när vi kom hit för sex år sedan såg den nästan ut som när den byggdes 1923. Trots att man i princip inte har målat om på alla dessa år är allt förvånansvärt väl bevarat.

Färg som står sig - tillverkade och målade för 90 år sedan

Lite ironiskt kan man konstatera att skolbyggnadens föluröda fasad - som man inte gjort något åt - var i bättre skick än lärarinnebostadens som målats om med någon gul färg av obestämd typ någon gång på 50- eller 60- talet (det var i alla fall så länge sedan att inga grannar kan komma ihåg byggnaden annat än som gul).

Fasaden var i själva verket i så dåligt skick att vi var tvungna att byta den helt - sprickor och gammal skrovlig färg som var omöjlig att skrapa bort - gjorde att vi rev fasaden, satte dit ny och målade med gul linoljefärg.

Varför inte rött?

Att vi inte målade det falurött som var den ursprungliga färgen berodde på att huset varit gult så länge att det skulle ha uppfattats som att vi bytt färg. 

 

Synd att det fina röda staketet inte fanns kvar när vi kom hit! Ja då blev det mycket linoljefärg igen. Och skolan hann jag inte berätta så mycket om - men då har jag ju en anledning att återkomma. Bland annat ska jag berätta om det stora lyftet av hjärtväggen i skolan.