Sånt man släpat hem

Jag har alltid tagit rätt på grejer som ramlat över mig på olika sätt. På kontor slängs det massor - gamla kontorsmöbler anses inte så tjusiga, ofta bruna, murriga och tråkiga. På den tiden jag jobbade i centrala Stockholm stod det ofta möbler utanför fikarummet med lappar "Är det nån som vill ha den här?". Och sönerna fick rycka ut och forsla hem en del tunga möbler som jag räddade från soptippen - som det här skåpet.
Det var ett vanligt kontorsbrunt skåp som jag tyckte att jag behövde. Jag satte på tunna 6 cm breda lister för att få lite mer liv i de släta dörrarna, målade skåpet vitt och satte på två beslag som jag hittade. Sen blev det linneskåp.

Skåpet var lite lågt tyckte jag eftersom jag har så högt i tak och jag köpte därför två vita korg-lådor på Åhléns och ställde ovanpå. Då blev det lite snyggare.
Jag minns en annan gång när jag kunde ha fått hur mycket snygga möbler som helst. En tidig morgon på väg till jobbet passerade jag den kultstämplade Citykyrkan på Adolf Fredriks Kyrkogata. Där stod en stor flyttbil och några killar höll på att bära ut en massa möbler. Jag stannar och tittar in i bilen, vilka fina gamla möbler. Det säger jag till killarna som berättar att allt ska slängas. Är det något jag vill ha är det bara att ta. Jag blir helt ifrån mig, tittar på klockan och inser att om en halvtimme börjar ett viktigt möte som ska hålla på hela dagen. Jag hugger i alla fall tag i två stolar som jag kan bära med mig och ställer in på mitt rum så länge.

Under hela mötet satt jag bara och tänker på alla fina möbler som forslades bort. Undrar vart dom tog vägen? Hoppas att nån kunde ta rätt på dom!

Ha en bra söndagkväll!