Svåra förändringar i torsdagtemat

Vissa förändringar är så svåra att berätta om att man får ta en liten liten bit i taget... Ändå vill jag nog berätta - det är som att ha en dagbok förr i världen där man kunde skriva ner alla sina tankar och funderingar. Har man en blogg är det lika enkelt - det är bara att öppna och klicka på Nytt inlägg och låta tankarna fara. 

Därför kan det också bli väldigt direkt. Och händelseförlopp kan börja utan att man ens vet om det - som att jag på nyårsdagen önskade mina läsare gott nytt år utan att veta om att min äldsta son inte fanns längre. I efterhand kan jag stirra på de glada och sorglösa raderna - bara tre veckor sedan och ändå som i en annan tid.
Jag startade bloggen för att berätta om det enorma jobb som mina söner lagt ner här i den gamla skolan och den kunskap om byggnadsvård de skaffade sig för att kunna genomföra det på rätt sätt. Det har gett oss en respekt för gamla tiders sätt att bygga och hur väl dessa metoder och material stått sig.

Jag tittar på det jag skrev på nyårsdagen - att jag hoppades att naturen (med snöstormar och skadade djur) skulle hålla sig lugn så att ja kunde få  ägna mig åt att skriva om renoveringen. Men i stället var det själva livet - eller sorgen - som kom emellan. Och alla bilder från våra första år i skolan ligger fortfarande orörda på en hårddisk i väntan på att plockas fram. Men jag SKA berätta - för ingen annan kommer att göra det.

Och längtan efter våren är lika stark som på nyårsdagen. Jag vill känna värmen från solen igen, öppna upp i mitt växthus och försöka samla nya krafter.